wa = fred, harmoni bu = strid kara = tom te = hand, teknik jutsu = teknik do = väg ryu = stil, skola kai = förbund

WADORYU-KARATENS HISTORIA

 Wado Ryu Karate-Do är en sammanslagning mellan Te som kom från den Okinawianska huvudstaden Shuri och en gammal japansk Jujutsustil, det stridssystem som bl a de japanska samurajerna använde sig av.

Japansk Kempo, stridskonst, kom från Kina tillsammans med Zen, Ritsu och Teidaipräster. Man kan, som sagt, dela upp dessa i två grupper, de som kom från södra Kina och de som kom från norra Kina. De som kom från norr kom till Japan under Nara-perioden (år 710-794), de som kom från södra Kina anlände under Kamakura och Sengokuperioderna (1192-1500).

Bland Jujutsustilar som har sitt ursprung i norra Kina kan nämnas: Heishinryu och Toshinryu. System som kan sägas härstamma från södra Kina är Kitoryu, Takeuchiryu, Koyoryu och Nanbanippinryu. De system som kom till Japan under Yuan-Chin-dynastin lärdes troligen inte ut av buddhistmunkar, utan av så kallade Wakos, japanska pirater som hade kontakt med Kina.

Ganzin
Det är den kinesiske buddhistmunken Ganzin (688-763), som får ta åt sig äran av att vara upphovsmannen till det som skulle få namnet Shinto Yoshinryu jujutsu. År 754 anlände Ganzin till Japan och inkvarterade sig i Todaij-templet i Nara tillsammans med en lärjunge som hade följt honom från Kina. Det var meningen att han egentligen skulle haft med sig drygt 250 lärjungar till Japan, men det blev bara två; Fusho och Shitaku, som följde med på den äventyrliga resan. Fushio dog snart efter att de hade nått sitt mål, och eftersom Ganzin var 67 år och dessutom led av starr så är det mest troligt att det var Shitaku som förde vidare hans kunskaper i stridskonst. Denne Shitaku (722-809), stationerades senar i Daianji-templet i Nara där han efterträdde en annan kinesisk präst, Doyo, som för övrigt hade studerat stridskonst i Shaolin-tempel hemma i Kina. Fem år senare flyttade Shitaku till Toshodaiji-templet, också det i provinsen Nara. År 770 flyttade han vidare till Kutama-templet i Kyoto där han bevisligen bedrev undervisning i både zen och stridskont.

Kuamara-templet
Kuamara-templet gav upphov till Uzumasaryu år 911. Denna stil utvecklades senare under historien till nya stilar. Man kan enkelt säga att den bytte namn. Dessa är följande; år 1032 Hachimanryu, år 1114 Hanganryu, år 1192 Yoshinryu, år 1210 Yoshitsuneryu. Bakgrunden till detta senare namn är lika intressant som den är viktig i japansk historia.

Sedan 1000-talet hade det pågått en ständig maktkamp i Japan mellan de båda rivaliserande familjerna Minamoto och Taira. På 1500-talet fick Taira-gruppen övertaget och tvingade därmed Minamotos generaler och deras söner att gömma sig i olika kloster runt om i Japan. Det var så som Minamoto Yoshitsune kom att gömmas i Kurama-templet, som för övrigt var intimt knutet till familjen.

Yoshitsune studerade både stridskonst och zen-buddhism under den tid som han var tvungen att hålla sig undan.

Så småningom återfick emellertid Minamotos sin förlurade makt och Yoshitsune blev familjens framgångsrika general. Familjen hade framgång och det avgörande slaget mot Taira hölls i Shimonoseki år 1192. Kort därefter startade Yoshitsunes äldre bror Yorimoto den första samurajregeringen i Japans historia. Den hade sitt säte i Kamakura, söder o Edo. Då Yoshitsune var mycket populär ansåg sig hans bror tvungen att fängsla honom. Yoshitsune flydde, men blev snart upphunnen och grymt dödad.

Den korrekta förståelsen för karate och dess rätta användande är karate-do. Den som intensivt tränar detta DO och verkligen förstår karate-do är aldrig underlägsen i en fight. Elever i vilken art som helst, inklusive karate-do får aldrig glömma utvecklingen av själ och kropp. Att vinna hundra segrar i hundra strider är inte det högsta målet. Att övervinna fienden utan kamp är det högsta målet.

Gichin Funakoshi
Man vet inte om Yoshitsune någonsin undervisade i stridskonst, det är knappast troligt. I detta fall är det nog som i så många andra, att man har tagit en känd persons namn som grundare av sin egen stil/skola för att på så sätt få en hög dignitet åt sin egen stil. Men vi kan ju inte veta med säkerhet. Hur som helst blev Kurama-templets stridskonst mycket känd tack vore Yoshitsune. Nästa namnbytte skedde år 1270, namnet blev denna gång Taiinryu, år 1400 Takedoryu, år 1532 Yoshinkoryu, år 1604 Shinshinryu, år 1836 Shinto Yoshinryu Jujutsu, det slutgiltiga.

Shindo Yoshin ryu 
Japans samurajera sträckte sig över hundratals år och vår (Wados) histora utspelar sig under det sista Shogunatet, under familjen Tokugawas period 1603 - 1868 med sin inledning under slaget om Sekigahara.
Under många många år fanns det många skolar (ryus) men för den delen inte många elever per skola. Vanligen 3-4 och det vanligaste var att traditionerna delegerades ner i släktleden vilka också generellt ärvde stormästartiteln. I några få undantag så har det tillfallit någon framstående elev, såsom exempelvis Jigoro Kano grundaren av Kodokan Judo. De ryus som förekom var ofta samlade intryck av flera olika stilar med inslag av egna personliga ideér och tankar, förbehållet en liten begränsad skara människor. Jujutsu kom att bli samurajernas obeväpnade kampform, och det sågs som ett uttryck för andlig upphöjdhet och kroppslig överlägsenhet att använda jujutsu i allvarlig strid.

För att fokusera på Wadoryus uppkomst skall vi fokusera på den sista erans Shogun, Tokugawa Yoshimitsu som sedemera skulle komma att överlåta all makt till kejsaren Meiji (den sk. Meijirestaurationen 1868).
En av hans allra närmaste och mest framstående livvakter och samuraijer hette Katsunosuke Matsuoka 1836-1898, en mycket välrenommerad samuraj med skolning i flertalet ryus och fullständig instruktörslicens i Tenjin Shinyo-ryu jujutsu utfärdat 1855 .
Studerade ryus var Hozoin-ryu sojutsu, Jikishinkage-ryu kenjutsu, Yoshin Ko-ryu och Tenjin Shinyo-ryu jujutsu. En kortare tid studerade han även Hokushin Itto-ryu.

Om man backar ytterligare i historien så ser man att vi faller under Yoshinryu jujutsu linjen skapad av Shirobei Akiyama, där filosofin var att "ge vika för att vinna".
Matsuoka Katsunosoke, med sina tidigare erfarenheter började att utveckla ett eget system 1864 som han skulle komma att kalla Shindo Yoshinryu Jujutsu, med mer inslag av slag och sparkar än i de flesta andra förekommande stilarna.
I samband med att Japan öppnades mot västlandet och dess intryck tillsammans med överföringen av makten från Shogun till kejsaren, så avtog också samuraijernas status och så även deras till den stunden säkra inkomstkällor vilket tvingade dem att börja utforska alternativa inkomstkällor vilket oftast ledde till att de börja undervisa, lära ut kamptekniker och många började med vad man idag skulle kalla för chiropraktik (bonesetting). I många ryus ingick det inte bara hur man skulle åsamka skada utan även bota och återställa.
Somliga fick hedersposter inom diverse myndigheter och företag som ett resultat av sin eller sin familjs tidigare status, men detta var långt ifrån det vanligaste.
Katsunosoke hade snart utarbetat grunden för sitt system, men valde även att fortsätta på familjens banan inom medicin. Slutligen skulle han komma att ha både praktik och dojo i anslutning till varandra. På platsen för den ursprungliga dojon ligger än idag Matsuokas Ortopediska klinik.
Han döpte sin dojo till Matsuoka Shindokan Dojo och invigdes 1870. Snart skulle den ha rykte om sig att vara en av de allra förnämsta och framgångsrikaste i landet och under många år kunde man se tusentals elever i registret, även framgångsrika elever från andra dojos och ryus.
Shindo Yoshin ryu var en jujutsu med starka influenser för praktisk tillämpning på slagfälten, vilket gick i konstrast till de influenser som nu kom ifrån väst. Eldvapen hade introducerats på slagfälten vilket minskade jujutsuns praktiska tillämpningar och det japanska samhället som sådant hade allt mer börjat anpassa sig till den västerländska livsstilen vilket bland annat förbjöd samurajer att bära vapen offentligt.
Jigoro Kanos Kodokan Judo var en stil med jujutsu som grund men där han eliminerat slag och sparkar som ett led i denna nya tidsanda. Ãven Shindo Yoshin ryu jujutsu skulle ställas inför detta. Två grupper kom att skapas från huvuddojon. Den ena under ledning av, Inose Motokichi vilken ville följa i denna moderna mer mjuka inriktning och idag ledd av Dr. Fujiwara Ryoso medan en annan grupp under ledning av Shigeta Ohbata valde att bevara den ursprungliga andan av Shindo Yoshin ryu, som idag är under ledning av Kaicho Tobin E Threadgill.

Shindo Yoshin ryu grundades av Matsuoka Katsunosuke. Systemet har som sagt inflytande från norra Kina men också söderifrån genom Wakos. Matsuoka lärde sig Jujutsu i Tokugawa shogunatets egen skola. Han öppnade sedan egen skola i Asakusa (Edo). Hans andre son, Ishima, övertog sin fars roll. Ishima efterträddes i sin tur av en man vid namn Motokichi Inose som i sin tur avlöstes av Sinzaburo Yokiyoshi Nakayama. Shindo Yoshin ryu hade från betydelsen School of New Willow Spirit men ändrades senare till School of Sacred Willow Spirit. Det tekniska systemet kunde mer betraktas som bujutsu än jujutsu.

Hironori Ohtsuka
Ohtsuka började träna Jujutsu i sin mors farbrors dojo på grund av sin dåliga hälsa. År 1910 flyttade han till Tokyo där han studerade på Wasedauniversitetet. Första juni 1921, på sin trettionde födelsedag, invigdes han av sin lärare Nakayama i de allra djupaste och svåraste teknikerna i Shinto Yoshinryu Jujutsu. Han blev nu den fjärde stormästaren inom stilen.
Då karate började bli populärt i Japan på 1920-talet började Ohtsuka träna av ren nyfikenhet. Som lärare hade han Gichin Funakoshi, Kenwa Mabuni och Motobu. Han tränade alltså Shuri-Te. Resultatet blev en sammanslagning av de båda stilarna plus Ohtsukas egen teori om avancerad kroppsförflyttning, så kallad taisabaki, bestående av bl a nagashi, kawash och irimi. Dessa sätt att flytta kroppen på var hämtade från den japanska svärdkonsten. T ex nagash innebär att man vrider höften på så sätt att de attakerade ytorna på kroppen flyttas i sidled och att man på så sätt undviker att bli träffad, detta sker samtidigt som man kontrar med antingen ett slag eller ett svärdshugg.

 

Ohtsuka strävade också efter en så långt utvecklad enkelhet i teknikerna som möjligt. Han gjorde om de sexton kator som ingick i Shuri-Te (det som sedan kom att bli Shotokan Karate-Do) till att följa hans egna principer. Hans teorier fungerade så bra att de första offentliga tävlingarna i Japan, som för övrigt kan liknas vid Pankration, dominerades nästan helt av Wado Ryu. Idag vinns ca 60 procent av medaljerna i ett världsmästerskap av Wado Ryu-studerande.

Wado Kais bildande
Den 1:a april 1934 bildades Dai Nippon Karate Shinko Club. Dai betyder stor, Nippon betyder Japan och Shinko betyder främja. Klubben hade sitt högkvarter i Kanda, Suehirogatan nr:63, Tokyo. Styrelsen bestod i början av ordförande, chefsinstruktör (Ohtsuka) och ett antal ledarmöter.
Fjärde och femte maj deltog Ohtsuka i firandet av den japanske kronprinsens födelsedag under titeln Karateinstruktör vid Dai Nippon Karate Shinko Club. Anledningen var att arrangörerna av uppvisningen, Dai Nippon Butokukai, krävde titlar från alla deltagare. Man kan alltså dra slutsatsen att wadokais bildande har en del att göra med att Ohtsuka gärna ville vara med på den här uppvisningen.

Dai Nippon Karate Shinko Clubs stadgar var följande;    Hironori Ohtsuka tränar tantodori under 1930-talet.      
forskning om Nippon Kempo Karate-Do
studie av Nippon Kobudo
ordnande av uppvisning och undervisning
igångsättandet av en medlemstidning
övrigt.
Endast män fick vara medlemmar. Entréavgiften var 1 yen och månadsavgiften 20 sen. Medlemmarna var uppdelade i två grupper , speciella medlemmar och vanliga. De speciella medlemmarna skulle endast betala 30 sen i augusti månad varje år för underhåll av lokalen, medan de vanliga medlemmarna fick bidra med en hel yen (100 sen). Gradering arrangerades en gång om året, och man följde judons graderingsystem. En intressant detalj kan vara att klubbens medlemmar ibland kunde gå ut till dansställen klädda i "bamburustningar" under kläderna för att sedan försöka hitta någon eller några som var intresserade av bråk, detta enbart för att utveckla sina kunskaper i Karate.
Den 23:e november 1934 blev Ohtsuka instruktör vid Japans medicinska högskola. Detta som ersättare för den avlidne instruktören Takeshi Shimoda. Ohtsuka kom också att undervisa i Tokyos handelshögskola, Tokyos tekniska högskola, Tokyos jordbrukshögskola, Chuo-universitetet och Lapans Odentiologiska högskola.

Den 1:a april 1935 arrangerades en uppvisning i kobudo (gammal japansk stridskont) i Hibiya, Tokyo. I den deltog från Ohtsukas klubb tre följande personer; Ohtsuka själv, T.Karo och J.Arima, vars uppvisning mestadels bestod av Idori och Tantodori.

I augusti 1936 var endast fyra personer innehavare av Dan-grad (svart bälte). Den 20:e februari 1938 skedde ett namnbyte till Dai Nippon Karate-Do Shinbukai (shin betyder främja och bu står för budo). Stadgarna består av tjugoen artiklar och två bilagor. Adressen var 1-16 Kashiwagicho, Yodobashiku, Tokyo. I paragraf tre, som behandlar ändamål och verksamhet, kan man läsa följande; "Att höja den Japanska budoarten och främja Nippon Kempo Karate-Do samt få fram starka japaner som kan tjäna landet och öka vänskapen inom förbundet".

Användandet av ordet Kempo (kem betyder knytnäve och po betyder metod) Har sannolikt att göra med att ordet Karate inte var vidare känt ännu. I citatet finns också tydliga spår av den stämmning som rådde i förkrigstidens Japan.

Nåväl, styrelsen bestod av en president, chefsinstruktör och ett fåtal ledarmöter. Inträdesavgiften hade nu stigit till två yen och månadskostnaden var två yen och tjugo sen. Organisationen existerade sannolikt inte mer än två år då Ohtsuka vid den 44:e uppvisningen i Utokukai, Kyoto, den femte maj 1940 använde sig av namnet Wadoryu Karatejutsu. I denna uppvisning deltog även Shotokanryu (den stil som Gichin Funakoshi hade bildat och som numera heter enbart Shotokan), Gojuryu (seikan Hika, ursprung Naha-Te), Shitoryu (Kenwa Mabuni, ursprung Shuri-Te), Kosokunryu (Shoshin Nagamine), Kushinryu (Kyoshi Sannosuke Uejima), keshi Kempo (Renshi Katori Namiki), och Nippon Kemporyu (Kyoshi Kosuke). Efter denna uppvisning började alla organisationer att använda så kallade stilnamn, det var inte bara Dai Nippon Karatedo Shinbukai som hade bytt namn.

I och med krigsutbrottet fick budon i Japan en annan karaktär. Nu var det inte längre frågan om att må bra, budon hade fått tillbaka sin ursprungliga funktion; att vinna i strid.

Namnet Wado Ryu uppfanns enligt Ohtsuka själv av en herr E. Eriguchi. Att man kom att använda sig av enbart det namnet berodde på att Ohtsuka blev rådd till det av sin vän Gihanchiro Kubo.

Under sin levnad erhöll Ohtsuka följande titlar: Högste rådgivare i det japanska judoförbundet, direktör för Nihin Kobuda Shinko Kai (Japan Ancien Arts Organisation), teknisk rådgivare i Shisei kan dojo, lektor vid Nihon universitetet. Dessutom fick Ohtsuka mottaga medaljen Sokokyokjisusho som ett bevis på att han var den största aktoriteten inom Karate i världen. Detta var den nionde oktober 1972. På 1960-talet skickade de flesta organisationer ut ett flertal "karatemissionärer" runt om i världen. Bland de effektivaste var Wado Kai. De tre första var Mr. Suzuki, Mr. Takashima och Mr. Arakawa. Detta kan tydligt ses i det stora antal utövare som finns och de framgångar man har i tävlingar världen över.

 Hironori Ohtsuka och Tatsuo Suzuki

Enligt somliga ville Hironori Ohtsuka att Tatsuo Suzuki skulle ta över efter honom. Suzuki hade börjat sin träning ledd av Ohtsuka under tidigt 1940-tal och tränat dagligen med Ohtsuka under elva år och de hade gjort ett flertal uppvisningar tillsammans. Mr. Tatsuo Suzuki avböjde och menade att Hironori Ohtsukas son, Jiro Ohtsuka, skulle axla den rollen.

I 1980-talet absoluta början uppstod en konflikt mellan Hironori Ohtsuka och Wado Kai. Detta ledde till att Hironori Ohtsuka lämnade WadoKai, enligt vissa källor avsattes han. Wado Kai leddes nu av E. Erigushi och 1981 grundade Hironori Ohtsuka en ny Wadoorganisation; Wado Ryu Federation och året därpå 1982 avled Hironori Ohtsuka, 90 år gammal. Hans son Jiro tog över ledningen av Wado Ryu Federation. I denna splittring kallade Mr. Tatsuo Suzuki till ett möte för att försöka ena Wado Ryu. Detta misslyckades och slutligen, i besvikelsen över att Wado Ryu-karaten förändrades lämnade han både Wado Federation och Wado Kai för att bilda sin egen organisation Wado International Karatedo Federation. Anledningen var för att skydda kärnan i det han själv lärt sig av Hironori Ohtsuka.  

 

Idag praktiseras och tränas Wadoryu i främst tre stora världsomspännande organisationer;

JKF Wado Kai: Med styrelse och säte i Japan 

Wado International Karatedo Federation:  WIKF grundades och leds av PhD Tatsuo Suzuki från England

Wadoryu Federation:  Leds av Hironori Ohtsuka II (fd. Jiro) från Japan

 

Skillnaderna mellan de 3 organisationernas Wado Ryu är ganska marginell.

Västerås Karateklubb är ansluten via Svenska Wado Ryu Karatedo till WIKF. Dr. Tatsuo Suzukis Wado Ryu är mycket  japansk budo. Mycket av tanken är att införliva Wado Ryu genom intensiv, noggrann och hängiven träning, inte genom att läsa instruktionsböcker eller se på film. Eller att teoretisera karate. Detta är ett litet komplement för möjligtvis detaljer som har ganska liten betydelse i det hela.